Ett konceptalbum med endast ballader om förlorad kärlek och ensamhet. Jag har lite svårt att lyssna på musiken och verkligen lyssna på texten samtidigt här men när jag har texten framför mig går det utmärkt. Texterna är korta och direkta. Det är verkligen ett konceptalbum med ledsna låtar. Fast Franks röst är så underbar att jag glömmer bort vad texten handlar om och bara blir avslappnad. Hans röst är som musik.Det här ligger knappt i gränslandet till vad jag normalt lyssnar på men jag gillar det. Fast jag vet i sjutton när jag skulle ha humöret att lyssna på det här. Vad jag lyssnar på styrs väldigt mycket av humöret. Kanske är detta ett album om jag någon gång skulle bli lämnad.
Frank Sinatra och Ava Gardner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar